Idrottsgalan!

En gång om året sitter jag, oftast ensam, och snyftar framför tvn och idrottsgalan. Inget imponerar på mig mer än kvinnor och män som kämpar dagarna i ända för att uppnå sina innersta drömmar. De som sedan verkligen uppnår drömmarna förtjänar varje sekund i rampljuset. Ibland kan jag dock bli frustrerad på juryn som röstar fram vinnarna i de olika kategorierna. I vissa lägen känns det nämligen som att de sympatiröstar fram somliga. För att ta ett exempel från årets gala; Årets manliga idrottare. Hur kan Robert Karlsson vinna framför Zlatan? Jo, för att Zlatan fått så många andra utmärkelser tidigare som inte Karlsson fått. Det Zlatan har åstakommit detta år är mycket större än Karlssons framgångar. One word: Sympati...

Nu vet jag om att mitt friidrottsintresse säkert gör att jag känner mer för friidrottare än jag annars skulle gjort. Men HALLÅ, Sanna sätter världsrekord i en sprintdistans och får inte en enda utmärkelse! Hon kämpar sig tillbaka från en skada och står på startlinjen i OS. Hade hon inte trillat på häcken är jag övertygad om att hon hade tagit medalj. Vad mer begär folk att man ska göra?!

Robert Gustafsson briljerade i år igen!

(YES, SÅ GLAD JAG ÄR ATT SVT PLAY FINNS!)